GE UPP

Jag har aldrig gillat ordet ge upp. Utan trott nästan att allt går. Men ibland måste även jag inse att det inte håller ALLTID. Mitt knä vill inte hålla löp mängden, det ger sig hela tiden till känna. Väldigt svullen och varm och lårmuskeln på samma sida känns inte alls bra. I vardagen så håller det inte utan kan smärta till så det viker sig under mig. Jag är van att känna smärta, van att träna hårt om jag vill. Men nu känns det lite som om jag tränar mot mitt mål lite. Det blir ju inte bättre liksom. Är det värt? Kommer ju flera år, bygga upp lite testa igen? Kanske. Livet är ju inte värt att springa sönder eller hur?


Så nu ligger allt lite i vågskålen, ska se hur det utvecklas med tiden. Vikter har jag inga problem med, knä känns stark där. Så vi får se, kanske det blir på sisu, eller så njuter jag av en glass så länge mannen springer.


Jag tänker inte sura ner mig. För det är inte värt. Jag vet att jag ändå kommer att göra det en riktigt vacker dag. Men visst känns det lite. Tanken var ju nog Stockholm runt i rosa doijor.


Med SOL

Isabella